Crohns sjukdom - symtom, utredning och behandling

Crohns sjukdom är en kronisk inflammatorisk tarmsjukdom som kan ge allt från ihållande diarré och buksmärta till viktnedgång, trötthet och besvär runt ändtarmen. Här går jag igenom hur inflammationen faktiskt beter sig, vilka symtom som brukar väcka misstanke, hur vården utreder besvären och vad som brukar hjälpa i vardagen. Målet är att göra bilden tydligare utan att förenkla bort det som spelar roll när man lever med crohns sjukdom.

Det här händer i tarmen

Jag brukar tänka på Crohns som en sjukdom där inflammationen inte ligger jämnt fördelad, utan kommer fläckvis. Den kan i princip uppstå i hela mag-tarmkanalen, från munnen till ändtarmsöppningen, men oftast sitter den i den nedre delen av tunntarmen och i början av tjocktarmen. Det är också därför symtomen kan se olika ut från person till person.

När tarmslemhinnan blir inflammerad blir den svullen, sårig och känslig. Då fungerar tarmen sämre med både vätska och näring, och det kan leda till diarré, blod i avföringen, magknip och viktnedgång. I vissa fall går inflammationen djupare och skapar förträngningar, bölder eller fistlar, alltså onormala gångar mellan tarmen och huden eller andra organ.

Det viktiga här är att förstå att detta inte är ett tillfälligt magont av samma typ som vid en vanlig infektion. Det är en långvarig inflammatorisk process som beter sig i skov, och just därför blir nästa fråga alltid: hur märks det i praktiken?

Symtomen som brukar ge ledtrådar

Symtombilden varierar, men några tecken återkommer ofta. Jag skulle dela upp dem i tre grupper: det som märks i magen, det som syns runt ändtarmen och det som visar att kroppen påverkas mer brett.

• Diarré, ibland med blod i.
• Magknip efter måltid eller molande buksmärta som kommer och går.
• Blod i avföringen, vilket alltid ska tas på allvar om det återkommer.
• Viktnedgång, ofta för att man äter mindre eller inte tar upp näring som vanligt.
• Trötthet, som kan bero på inflammation, blodbrist eller näringsbrist.
• Ömhet, rodnad eller smärta kring ändtarmen om det finns bölder eller fistlar.
• Besvär i leder, hud eller ögon, till exempel ledvärk, irriterade ögon eller hudförändringar.

Hos barn kan samma symtom förekomma, men jag tycker att två signaler är extra viktiga att känna igen: att barnet inte växer som förväntat och att puberteten kommer senare än väntat. Det är sådant som lätt förbises om man bara tittar på magen. När symtomen kommer i skov blir bilden också ojämn, och just därför blandas sjukdomen ibland ihop med andra mag-tarmbesvär.

Skillnaden mot IBS och ulcerös kolit

Det här är en vanlig fallgrop. Ont i magen och förändrade toalettvanor betyder inte automatiskt inflammatorisk tarmsjukdom. IBS kan ge kraftiga besvär, men där handlar det inte om samma typ av inflammation i tarmen. Ulcerös kolit är också inflammatorisk, men den sitter i tjocktarmen och ändtarmen, medan Crohn kan slå till i hela mag-tarmkanalen och ofta mer fläckvis.

Min slutsats är enkel: blod, viktnedgång, feber, perianala besvär och tydliga inflammationsfynd talar mer för Crohn eller ulcerös kolit än för IBS. När bilden är oklar är det ändå utredningen som avgör, och den brukar behöva flera steg.

Så utreds misstanken i vården

1177 beskriver utredningen som en kombination av samtal, undersökning och provtagning. Först vill läkaren förstå hur besvären ser ut över tid, hur länge de har funnits och om det finns blod, viktnedgång, feber eller besvär från leder, hud eller ögon. Därefter följer ofta en bukundersökning och ibland en enkel undersökning av ändtarmen med ett rektoskop, alltså ett kort plaströr som gör det möjligt att titta i nedre delen av tarmen.

1. Blodprov kan visa tecken på inflammation, blodbrist eller näringsbrist.
2. Avföringsprov används för att leta efter inflammation, blod eller bakterier.
3. Koloskopi behövs ofta för att se slemhinnan i tjocktarmen och ändtarmen.
4. Magnetkamera eller ultraljud kan visa hur utbredd inflammationen är och om det finns fistlar.
5. Datortomografi används ibland för att upptäcka stopp eller varansamlingar.
6. Kapselendoskopi innebär att man sväljer en liten kamera som fotograferar tarmens insida.

Jag tycker att det är viktigt att säga att diagnosen ibland tar tid. Symtomen överlappar med andra tillstånd, och sjukdomsbilden kan ändras under resans gång. I vissa fall visar det sig till och med att det handlar om en mellanform mellan Crohn och ulcerös kolit. När diagnosen väl är tydlig blir nästa fokus att få ned inflammationen så effektivt som möjligt.

Behandling som dämpar inflammationen

Behandlingen botar inte sjukdomen, men den kan göra enorm skillnad för hur man mår. Målet är att inflammationen ska läka och att symtomen ska bli så få som möjligt. För de flesta handlar det främst om läkemedel, men ibland behövs operation. Det här är inte en sjukdom där man ska vänta och hoppas att allt löser sig av sig självt.

Läkemedel som används ofta

• Kortison används ofta tillfälligt för att snabbt dämpa en aktiv inflammation. Det är vanligt att behandlingen är kortvarig, ofta högst omkring tolv veckor.
• Immunmodulerande läkemedel påverkar immunförsvarets överreaktion och minskar risken för nya skov.
• Biologiska läkemedel, eller målstyrda läkemedel, riktas mer specifikt mot delar av inflammationsprocessen.
• Antibiotika kan ibland hjälpa vid fistlar, men de behandlar inte själva inflammationen i tarmen.
• Läkemedel mot diarré och läckage kan lindra vardagsbesvär, men de får inte lura både patient och vårdpersonal att tro att inflammationen är lugnare än den faktiskt är.

Läs också: Lunginflammation - så känner du igen symtomen och när du ska söka vård

När operation blir aktuell

Operation blir oftast aktuell om tarmen har blivit trång och ger stopp, om det finns fistlar eller varansamlingar, om läkemedel inte räcker eller om biverkningarna blir för stora. Ibland räcker det att ta bort en liten sjuk del av tarmen och sy ihop ändarna igen. I andra fall behövs en tillfällig stomi, och mer sällan en permanent sådan. Det är alltså inte första steget för de flesta, men det är en viktig del av behandlingsbilden när sjukdomen blir komplicerad.

När den akuta behandlingen är igång blir nästa utmaning att få vardagen att fungera utan att hela livet kretsar kring magen.

Vad du själv kan påverka i vardagen

Det finns ingen universallösning i kosten, och det är där många gör misstaget att börja rensa bort allt möjligt på egen hand. Jag hade hellre sett att man jobbar systematiskt: lägger märke till vad som faktiskt triggar, undviker onödiga restriktioner och tar hjälp tidigt om vikten eller aptiten påverkas.

• För dagbok över symtom, mat, stress, sömn och toalettvanor om du försöker förstå mönster.
• Ät tillräckligt även när aptiten är låg, eftersom viktnedgång och näringsbrist lätt smyger sig på.
• Be om dietiststöd om du tappar vikt, har svårt att äta eller om barn inte växer som de ska.
• Sluta röka om du röker. Rökning kan göra att tarmen blir inflammerad oftare och läker långsammare.
• Försök minska stressen om du märker att den tydligt förvärrar besvären.
• Sov tillräckligt och rör på dig, eftersom både återhämtning och allmänt mående påverkas av det.

Vid längre sjukdomsförlopp kan även järn, vitamin D, B12 eller andra näringsämnen behöva följas upp, särskilt om du är trött eller tappar ork. Det här är inte smådetaljer; de påverkar ofta hur stabil vardagen blir. Och när man tittar på sjukdomen över tid blir det också tydligt att den inte bara handlar om magen.

När Crohns sjukdom påverkar resten av kroppen

Ungefär var femte person får besvär utanför tarmen. Det kan handla om leder, ögon, hud eller gallgångar. I praktiken betyder det att en röd och irriterad ögonkänsla, nya hudutslag eller återkommande ledvärk inte alltid är ett separat problem. Ibland är det en del av samma inflammatoriska process.

• Leder: värk, stelhet eller svullnad.
• Ögon: rodnad, ömhet eller ljuskänslighet.
• Hud: ömma knölar eller andra inflammatoriska förändringar.
• Gallgångar: mer ovanligt, men viktigt om du får ihållande magbesvär eller leverpåverkan.

Det finns också långsiktiga komplikationer att känna till. Om inflammationen har suttit utbrett i tjocktarmen under flera år ökar risken för tjocktarmscancer eller ändtarmscancer, och 1177 anger att kontrollkoloskopier vanligtvis börjar efter åtta till tio år efter diagnosen. Dessutom kan sjukdomen i vissa fall ge stopp i tarmen, alltså tarmvred. Det här är inte information som ska skrämma, men den behövs för att man ska förstå varför uppföljning är så viktig.

Det viktigaste att hålla koll på framåt

Det jag vill att du tar med dig är detta: Crohns sjukdom är långvarig, men den är inte hopplös. Många kan leva i stort sett som vanligt när inflammationen hålls under kontroll, särskilt om diagnosen ställs i tid och behandlingen följs upp noggrant. Det som brukar göra störst skillnad är att inte normalisera blod i avföringen, återkommande viktnedgång, feber eller ihållande diarré.

Om symtomen blir tydligare än vanligt, om du får ont kring ändtarmen, om du tappar vikt eller om du samtidigt får besvär från leder, hud eller ögon, ska du söka vård och inte försöka gissa dig fram. Jag brukar sammanfatta det så här: håll koll på mönstret, dokumentera förändringar och låt vården göra den medicinska bedömningen. Det är det mest praktiska sättet att ta kontroll över en sjukdom som annars gärna kommer i skov.