Ett bett från en hund, katt eller fladdermus utomlands kan väcka oro långt efter att huden har läkt. Rabiessymtom börjar ofta diffust, men sjukdomen utvecklas snabbt när viruset når hjärnan. Här går jag igenom de första tecknen, hur smittan överförs och exakt vad du bör göra efter en möjlig exponering.
Snabb vårdkontakt kan förhindra en annars dödlig infektion
- Första tecknen kan vara feber, huvudvärk, sjukdomskänsla och klåda eller stickningar vid bettet.
- Allvarliga symtom är förvirring, oro, hallucinationer, kramper, sväljsvårigheter och förlamning.
- Inkubationstiden är oftast 3-6 veckor, men kan variera från några dagar till ett år.
- Tvätta såret direkt med rikligt med tvål och vatten i minst 15 minuter.
- Vänta inte på symtom. Kontakta vården omedelbart efter bett, rivsår eller salivkontakt med sår eller slemhinna.
Så börjar rabies och vilka symtom som kommer först
Rabies är en virusinfektion som angriper nervsystemet och hjärnan. De första symtomen är ofta ospecifika, vilket gör att de lätt kan förväxlas med influensa eller en annan infektion. Feber, huvudvärk, trötthet och allmän sjukdomskänsla kan vara tidiga tecken, men de säger inte i sig att det rör sig om rabies.
Ett mer vägledande tecken är obehag vid platsen där viruset kom in i kroppen. Det kan handla om smärta, domningar, klåda eller stickningar i eller kring ett tidigare bett eller rivsår. Ibland syns såret knappt, särskilt efter kontakt med en fladdermus, så avsaknad av ett tydligt märke utesluter inte en risk.
| Fas | Vanliga tecken | Vad det betyder |
|---|---|---|
| Tidig fas | Feber, huvudvärk, trötthet, illamående, smärta eller stickningar vid exponeringen | Symtomen är ospecifika och kräver information om djurkontakt och resa |
| Neurologisk fas | Oro, förvirring, agitation, hallucinationer, kramper och sväljsvårigheter | Viruset påverkar hjärnan och tillståndet är akut |
| Sen fas | Förlamning, medvetslöshet och påverkan på andningen | Sjukdomen är mycket allvarlig och kräver intensivvård |
Jag tycker att den viktigaste lärdomen här är enkel: symtomen är inte ett bra verktyg för att avgöra om du behöver behandling. Har du blivit biten eller fått saliv i ett sår ska vården bedöma situationen innan några symtom har hunnit uppstå.
När infektionen påverkar hjärnan blir läget akut
När viruset når hjärnan kan sjukdomsbilden förändras på bara några dygn. Personen kan bli rastlös, orolig, förvirrad eller ovanligt lättretlig. Hallucinationer, sömnsvårigheter och kramper kan också förekomma.
Ett klassiskt tecken är så kallad vattuskräck, eller hydrofobi. Det innebär inte en vanlig rädsla för vatten, utan smärtsamma kramper i svalget när personen försöker svälja. Även synen eller ljudet av vatten kan utlösa kramperna. Ökad saliv, svårigheter att tala och påverkan på andningen kan tillkomma.
Rabies kan ibland börja som en förlamande form i stället för den mer dramatiska bilden med oro och hallucinationer. Då utvecklas gradvis muskelsvaghet och förlamning, ofta med början nära det område där smittan kom in. Därför ska man inte avfärda en möjlig exponering bara för att personen inte verkar uppjagad.
Enligt 1177 är rabies dödlig när symtomen väl har börjat utvecklas. Behandlingen som kan förhindra sjukdomen måste därför sättas in före symtomdebut. Om någon efter en möjlig exponering får förvirring, kramper, sväljsvårigheter eller snabbt försämrat allmäntillstånd ska man ringa 112.
Hur smittan sker och varför resan spelar roll
Viruset finns framför allt i saliv från ett infekterat däggdjur. Smitta kan ske genom bett eller rivsår, men också om saliv hamnar i ögon, mun, näsa eller på skadad hud. Saliv från ett djur som slickar på helt oskadad hud innebär normalt inte samma risk, eftersom viruset inte tränger igenom intakt hud.
Hundar orsakar flest mänskliga fall globalt, men även katter, rävar, vargar, fladdermöss och andra däggdjur kan bära viruset. Ett djur som uppträder ovanligt aggressivt, är onormalt orädd eller verkar förlamat behöver inte ha rabies, men onormalt beteende efter en kontakt ska alltid berättas för vården.
Sverige har varit fritt från klassisk rabies sedan 1886, och de få svenska humanfallen har smittats utomlands. Folkhälsomyndigheten beskriver samtidigt en liten risk kopplad till fladdermöss i Sverige. Den praktiska slutsatsen är att risken för den som bara vistas i Sverige är mycket låg, men ett fladdermusbett ska ändå bedömas av vården.
Vanlig beröring, att klappa ett djur eller kontakt med urin och avföring sprider inte rabies på samma sätt. Smitta mellan människor är extremt ovanlig. Det är framför allt saliv från ett infekterat däggdjur i ett sår eller på en slemhinna som är relevant vid riskbedömningen.
Gör så här direkt efter bett eller salivkontakt
Det första steget är inte att försöka avgöra om djuret såg sjukt ut. Tvätta i stället området omedelbart med tvål och rinnande vatten i minst 15 minuter. Skölj noggrant och använd, om det finns tillgängligt, ett lämpligt desinfektionsmedel enligt vårdens råd.
- Tvätta huden eller såret direkt, även om bettet verkar litet.
- Skölj ögon eller mun med rikligt med vatten om saliv kan ha hamnat där.
- Kontakta vården omedelbart och berätta vilket djur det var.
- Uppge resmål och datum, samt om du redan har vaccinerats mot rabies.
- Försök inte fånga djuret själv. Information från ägare eller lokala myndigheter kan hjälpa vården att bedöma risken.
Är du i Sverige kan du ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning och hjälp att hitta rätt mottagning. Vid misstänkt exponering ska du kontakta vårdcentral eller jouröppen mottagning direkt. Om det inte går eller är stängt, sök en akutmottagning.
Är du fortfarande utomlands bör du söka vård på plats. Vänta inte tills du kommer hem, särskilt inte efter ett bett i ansikte, huvud eller hals, efter flera bett eller efter kontakt med en fladdermus.
Så förebyggs sjukdomen efter en möjlig exponering
Vården gör en individuell riskbedömning. Man tittar bland annat på djurart, land, om huden gick sönder, om saliv nådde ett sår eller en slemhinna och om djuret kan observeras eller undersökas. Ett litet rivsår kan alltså vara viktigare än hur dramatiskt det såg ut vid tillfället.
Behandlingen kallas postexpositionsprofylax, ofta förkortat PEP. Den kan bestå av rabiesvaccin och, för ovaccinerade personer vid vissa exponeringar, immunglobulin. Immunglobulin är färdiga antikroppar som vanligtvis ges nära såret, medan vaccinet hjälper kroppen att bygga ett eget skydd.
Den som tidigare har fått rabiesvaccin kan ändå behöva ytterligare doser efter en exponering, men behandlingen skiljer sig från den för en ovaccinerad person. Följ därför vårdens doseringsplan även om du är vaccinerad sedan tidigare.
Det finns inget enkelt blodprov hemma som kan bekräfta eller utesluta rabies efter ett bett. Diagnosen bygger på exponeringen, sjukdomsförloppet och specialiserade laboratorietester. Det är ännu ett skäl att inte försöka vänta fram ett svar genom att se om symtomen dyker upp.
Vaccination före resa kan övervägas för personer som ska vistas länge i områden där rabies förekommer, arbetar nära djur eller kommer att befinna sig långt från sjukvård. Vaccination före resa eliminerar inte behovet av vårdkontakt efter ett bett, men kan förenkla den fortsatta behandlingen.
Det viktigaste att ta med från ett möjligt rabiesbett
Rabiessymtom kan börja med något så vardagligt som feber och huvudvärk, men den avgörande åtgärden sker innan symtomen syns. Tvätta genast, sök vård snabbt och berätta exakt var och hur kontakten med djuret skedde.
För de flesta i Sverige är rabies en mycket ovanlig infektion. Efter en möjlig exponering är den däremot en sjukdom där snabb bedömning gör verklig skillnad. Jag skulle därför alltid välja att ringa vården en gång för mycket efter ett bett eller en osäker fladdermuskontakt, i stället för att vänta på ett tecken som kan komma för sent.
